Det var mycket folk i rörelse i centrum och en stadig ström besökare i butiken. Det blev många roliga, intressanta och trevliga samtal, till och med en pitch över Facetime. Ett smart om än oväntat sätt att lösa det på, så det kan jag tänka mig att göra fler gånger.
Vi kände oss också rejält ompysslade som fick komma till ett färdigdukat bokbord och det var omöjligt att inte ta tillfället i akt och gå några varv bland hyllorna för att hinna titta på - om inte allt i butiken - så i varje fall det mesta!
Ett stort och varmt tack till alla som pratade böcker med oss, och förstås till butiken för att vi fick hälsa på! För er som missade oss, eller som behövde lite längre betänketid, finns böckerna kvar i butiken.
Bakom kulisserna
Dagen började helt okej, alltså för att vara "nejnejnej"-kallt utanför täcket och "bara en månad till"-trött, var det ändå ganska lätt att komma upp och igång. Jag hade ju både trevlig författarkollega och signeringen att se fram emot, så jag lyckades till och med komma i väg ungefär som planerat. (Tack, tack. Förstår att det applåderas här.)
Till saken hör att jag lånade makens bil. Han lyssnar inte på radio, så den var avstängd när jag började köra och jag passade på att roa mig själv med att testa akustiken ombord på det vägburna rymdskeppet. Så det dröjde ett tag innan jag tryckte igång den och vid det laget befann sig radion i brus. Så jag bad den hoppa fram till whatever, och den skuttade tjänstvilligt till Mix Megapol. Och WHAM! Där hamnade jag i Whamhalla med mina redan fallna. Men okej, med det ur världen var det lika bra att marinera öronen i julsånger för att komma i adventsstämning. Vi rullade vidare och jag gjorde upp en plan för var jag skulle parkera och hur jag skulle ta mig dit. Allt gick skitsmidigt, tills någon trafiktomte varit och pillat på den där överjävliga Museirondellen och jag för första gången på flera år missade avfarten. Bestämde mig för att det är nyttigt att gå och vägrade åka runt för ett nytt försök, så utgångspunkten fick bli mina gamla studenthoods. Parkerade, och tog mig ut i friska luften.
Jag visste att jag inte var klädd för någon polarvinter, men det var SJUKT kallt! Och det enda som var öppet var en matbutik. Tog mig dit och funderade på att ringa efter en hundsläde eller nåt för att inte frysa ihjäl på vägen till gågatan. Hoppades att jag skulle hålla mig kvar inomhus länge nog för att fler ställen skulle hinna öppna så jag kunde smita in och tina längs vägen. Började med att gå tillbaka till P-huset, och jag säger inte att jag vet vad jag såg, men intill min bil stod en annan med immiga rutor och tomtefar höll på att dra på sig täckbyxorna och tomtemor kämpade med sin överrock ...
Med nya trauman i bagaget muntrade jag upp mig själv med att lova mig lunch på bästa salladsbaren och middag på gamla favvopizzerian. Men det visade sig att båda ställena har stängt, för gott!
Något nedslagen, och vid det laget lite hungrig, passerade jag en mysig kontshantverksbutik som just höll på att slå upp portarna för dagen. Varmt, tänkte jag. Trevliga butiksbiträden. Och som sagt mysigt. Det visade sig att butiken drivs av ett helt gäng lokala hantverkare verksamma inom vitt skilda områden. Det fanns allt från keramik och garn till läder och silver, vilket så klart imponerade stort på något förhärdad nätverksivrare.
Jag lyckades hitta något att äta och när jag återvände till bilen för boklådan fanns det inget läskigare än halkvåta golv.
Det var verkligen jätteroligt att få komma ut på signering i butik igen, och jag är så glad att ha hittat Tess att få dela upplevelsen med. Och jag är riktigt glad att Fiction Prescription slagit upp portarna i min gamla hemtrakt. Det var helt magiskt att få se hur besökare i alla åldrar lockades till än det ena och än det andra. Jag hoppas verkligen att vi får tillfälle att komma tillbaka!
Efter att ha packat ihop för den här gången och sagt hejdå var det bara att trassla sig ut ur stan till tonerna av mer julmusik. Bilradion får som sagt väldigt sällan vara aktiv, så när den väl får chansen vill den välja kanal. Vi gillar olika radiokanaler. Men den vinner eftersom jag inte står ut med skrapskrapskarp. Så det blev mer julmusik. Bilen var glad. Jag började överväga att kanske ändå byta till den andra radiokanalen, men den brukar vara så "syntax error i hjärnan"-pratig. Vi kom ut på motorvägen och fickt upp farten. Radion spelade So this is Christmas och det började krypa under skinnet. Lagom till att barnkören klämde i på refrängen och kommit till "let's hope it's a good one, without any" blev jag omkörd av en bil med regplåten FER.
Jag bytte radiokanal.
Hjärnan stängde ner.
Jag tror att jag helt enkelt respawnade hemma med en flaska julmust och en påse skolkritor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar