Med anledning av skrivarsajten Kapitel1.se:s 5-årsjublileum har jag då och då börjat kika in på forumet igen. Senaste tiden mer frekvent eftersom en av medlemmarna startade en diskussion om Bonnier Carlsens beslut att göra ändringar i "Barna Hedenhös" inför en nyutgåva. Debatten övergick snart i en diskussion om ords tillåtenhet och snart följde ett långt meningsutbyte om bland annat ordet "neger" och inte minst den älskade "negerbollen".
I detta meningsutbyte hävdades ett par saker som fick mig att reagera: ordet "neger" ansågs vara en neutral benämning på färgen svart och det påstods att det svenska ordet inte ens kan ha någon negativ laddning eftersom Sverige saknar en historia av slavhandel, apartheid och andra former av förtryck av svarta.
Det i sig visar med all önskvärd tydlighet varför vi INTE ska ändra i äldre verk eftersom det handlar om att göra sig (med)skyldig till en oärlig historieförvanskning.
För Sverige bedrev visst slavhandel. Vid flera tidpunkter under
historiens gång rentav. En tid under mitten av 1600-talet så
framgångsrikt att Sverige var innehavare av Carolusborg (det näst
största fortet för slavhandel längs Afrikas västkust). Det är mycket
möjligt att vi lånat in ordet "neger" (belagt i svenskan från i varje fall
1680) från spanskan eftersom spanjorerna (liksom många andra länder med
latinsk språkstam) också var aktiva slavhandlare i samma trakt vid
samma tid, men det är i så fall knappast som värdeneutral synonym till
afrikan! Svenskarna var precis lika jävliga slavägare som andra vita.
Varför skulle vi ha varit annorlunda i en tid då det sågs som att svarta
var så mycket lägre stående att vita i princip gjorde dem en tjänst
genom förslavandet, för de var ändå för dumma för att klara sig utan
vitas överinsyn?
Borde inte det kunna få "negerbollarna" att fastna i halsen på de flesta av oss?
Att ordet funnits kvar i vårt språk långt efter att våra
slavhandelsdagar (så lägligt) fallit i glömska bevisar inte att det är
ett från början neutralt ord. Att det spanska "negro" fortfarande används
som beteckning för färgen svart just på spanska bevisar inte heller att
svenskarna lånade in ordet bara för att i all vänlighet få en neutral
extrabenämning på färgen svart. För som sagt, varför använder vi den på
svenska då bara om människor?
Men visst, ord kan få förändrad innebörd över tiden. Ordet "fitta" är t ex
i grund och botten extremt oladdat då det bara betydde våtmark. Sen kom
någon lustigkurre på att det finns anatomiska våtmarker på hälften av
jordens befolkning och med tiden gick det från en omskrivning till ett
skällsord. Det betyder förstås inte att ordet är "förbjudet" men de
flesta är idag överens om att det är kränkande att få det slängt i
ansiktet.
Möjligen gjorde ordet "neger" en motsatt resa. I den mån det är möjligt i
en tid då den allmänna uppfattningen var att mänskligheten bestod av
olika raser med olika värde. Någon som minns exempelvis den svenska
rasforskningen så sent som på 1920-talet? Det var heller inte självklart
för alla vita européer att svarta skulle ha självstyre i sina egna
stater så sent som på 1950-talet, eftersom svarta ansågs vara förvuxna
barn och på det hela taget alltför omogna. Visst, svenska kolonier var
ett avlägset minne för oss redan då men det betyder inte att t ex de
svenska missionärer som åkte till Afrika uppfattade det som att de kom
till sina inhemska jämlikar.
Kan vi då på allvar mena att det inte finns rasistiska strukturer som
gör att användandet av ordet "neger" alltid haft viss negativ laddning, om
så till viss del "omedveten"?
Det betyder givetvis inte att alla som någonsin använt ordet är
rasister. Däremot borde "negerbollarna" börja smaka illa i munnen på alla
som idag är medvetna om hur strukturer kan begränsa individer och
påverka deras självbild och som vill verka för att bryta ned (de många
gånger skadliga) strukturer som fortfarande bottnar i vithetsnormen. Det
borde inte svida nämnvärt i vita svenskars traditionsbundna sinne att
hörsamma den önskan som många verkligen framför om att slippa höra ordet
"neger" i tid och otid eftersom de faktiskt uppfattar det som kränkande.
För än idag finns det ett stråk av markerat särskiljande i ordet, som
inte går att bortse ifrån. Och även om vi naturligtvis inte ska ta bort
ordet från tidigare verk, som behövs för att påminna oss om en annan
samtid och som underlag för diskussion om människosynen förr och nu, är
det inte som att vi egentligen ”behöver” ordet längre i dagligt tal.
Varken för att beteckna människor, bakverk eller godis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar