Rödluva vet att hon är en besvikelse för sina föräldrar, men de förstår inte hur det känns att inse att världen vore en bättre plats utan både tomtar och människor.
När Rödluva föds har hennes föräldrar längtat efter barn i åratal, men de upptäcker snart att hon inte är som andra tomtar och deras dröm förvandlas till något av en mardröm. Medan föräldrarna går till bondgården försvinner dottern ut i skogen.
Vem är det egentligen som har ögon stora nog att se en tomte liten som en bofink?
Jag hade egentligen aldrig tänkt skriva den här novellen.
Rödluva är en helt fristående berättelse, men den baseras på en kommentar systrar emellan i min roman Gårdstomtens döttrar; att den ena systern alltid önskat sig ett annat slut på sagan.
Jag kunde inte riktigt släppa funderingarna på hur den tomtesagan skulle ha slutat om den hade funnits. Vilken sensmoral passar med ett folk som till varje pris sätter plikt och arbete över individen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar