Jag vet inte när det började, egentligen. För även om tankarna på historierna fanns redan långt tillbaka så var de inte menade att bli en bok. Det var inte meningen att jag skulle tänka på dem överhuvudtaget. Men berättelserna tog över mig och under våren 2006 fastnade de första meningarna i två separata "bokument". På bara några månader hade jag ett färdigt manus kring stadshistorien, men av det finns idag ingenting kvar. De största förändringarna är att tidslinjen har gått från en vecka till ett dygn, bipersonerna har fått träda fram tydligare och ett antal personer har fått byta namn. Däribland den ena huvudpersonen: Jasmine som i ursprungsversionen hette Natalie. Hennes namnbyte har ett symboliskt värde eftersom det är en anspelning på den vita blomman.
Men det behövdes ytterligare en tråd för att göra den ödesväven komplett. Från början var det meningen att lillasystern Isabella skulle stå för den, men det skapade snarare ett lapptäcke. Jag är inte helt säker på varifrån tankarna på att använda Skogen kom eller hur de tog form. Men jag visste att Skogsrået var den tråd jag saknade när en känsla från en scen med Jasmine så att säga överlappade en av de känslor jag funnit i Skogen. Hur det skulle gå till att sammanföra historierna stod klart för mig en dag när jag verkligen lyssnade på texten till Brandsta City Släckers Följ mig. Så har historierna fortsatt att spinna vidare på varandra och långsamt väva sig samman.
Det har varit ett både roligt och stundtals oerhört tungt arbete. Förutom höga tekniska krav på mig själv för att få till språket precis som jag vill ha det har innehållet krävt att jag vänt ut och in på känslospektrumet och plockat fram precis allting. På gott och ont har jag kommit fram till att det inte går att lägga undan eller ignorera arbetet på ett manus med titeln Och Hon Gav Sig Inte.. Det säger sig självt.
Och nu är boken till slut klar!
Kika gärna in Facebook-sidan för att få information om boken lite snabbare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar