Det känns som att Barbastella håller på att tyna bort. Hon älskar sina små, men hon är ensam med allt och livet har liksom gått i stå.
Enda sättet att hålla kontakten med hennes älskade är med hjälp av de förtrollade ljusen men de blir allt svårare att få tag i och hon har bara en stump kvar.
Kan det ändå vara nog för att i alla fall tända gnistan?
Den här novellen är inspirerad av Trollmors vaggvisa och den har tidigare getts ut genom ett samarbete med ett gäng skribenter på skrivarsajten Kapitel1.se i antologin Vildsint Gryning (2013).
(Va?! Jag blev tvungen att dubbelkolla årtalet några gånger ... Otroligt vad tiden går!)
Under åren med Andra Världar gav vi inte ut fristående noveller och eftersom Bergtagen redan fanns publicerad i en antologi var det inte heller aktuellt att återanvända den i en av våra egna utgivningar. Men när jag sedan drog igång mitt eget förlag Midnight Ink gjorde jag en inventering av mina påbörjade projekt och tidigare utgivna berättelser för att bestämma vad jag skulle gå vidare med.
Först tvekade jag kring novellerna, men det är ett trevligt format och jag tyckte verkligen om den här historien. Genom att ge ut den på nytt i eget namn har jag också kunnat omarbeta berättelsen och ge den lite mer utrymme än i tidigare skepnad, vilket också ger den mer djup och känsla, och en helt ny twist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar